Långt inlägg.

Var i stugan igår morse till idag, jag som hade tänkt att stanna hela veckan. Jag kan säga såhära;Jag ångrade mig igårkväll! Ibland så klarar jag verkligen inte av att hitta på någonting själv,och ibland kan jag göra det. Men nu har jag inte mycket energi. Men fick mig iallafall ett ordentligt snack med mormor och morfar,och jag måste bara säga hur jävla mycket jag beundrar dom. Hur mycket dom faktiskt betyder för mig. Det är dom jag försöker göra stolta hela tiden. Jag vill att dom ska vara stolt över mig. Jag försöker fixa skolan så bra jag kan osv. Och jag är så extremt glad att dom peppar mig i vilka val jag än tar i livet. Dom förstår mig,och jag tror att dom faktiskt är stolta över mig. För dom vet att jag försöker. Och det betyder så sjukt mycket för mig att dom märker att jag försöker. Jag är så glad att dom faktiskt tog hand om mig så bra som dom gjorde då jag var yngre. Dom är helt enkelt underbara, och jag önskar dom ingenting illa. Jag ser frammemot Italien med er! Jag lovar,jag kämpar för er. Jag kämpar för att göra er stolta! 

Idag gick jag en promenad, maxade musiken i öronen och bara gick. Det var lättare att gå runt i byn idag, det var så mycket snö,så man såg inte huset som brunnit där dom inte ens röjt undan, huset där dom odlat knark,och jordpåsarna som står kvar syntes inte lika tydligt. Men huset sticker ut. Vem är så dum att man börjar odla knark i en by där alla känner alla? Idioter. Sedan gick jag ner till Kyrkogården. Inte tänkte jag på att det skulle vara så igensnöat. Jag som ville gå och se hur farmors grav såg ut nu. 

Jag tyckte att allt gick hyffsat bra, så jag bestämde mig för att gå dit där jag har tusen minnen som litet barn, jag tänkte att det kan vara bra att minnas, och faktiskt så fick jag ingen panik,ingen ångest ingenting. Det var nästan skönt att stå där och tänka att här var jag som barn,och exakt det här fick jag se och uppleva. Det kändes faktiskt bra att jag tog modet att ställa mig där. Idag är jag ju starkare,idag fattar jag ju vad som var/är felet. Idag är jag äldre, och ser allting med andra ögon. 

Jag är stolt över mig själv,jag gör framsteg. Ingenting ska få mig att falla. Jag ska bli starkare,gladare och lyckligare än jag någonsin varit. Men jag vill hjälpa människor, jag vill vara en förebild. Precis som en släkting sa till mig att jag kommer vara till min lillasyster. Jag ska jobba med mitt liv nu,och jag ska lyckas med det jag vill! Jag kommer vara en glad och stark tjej en vacker dag. :) 


Kommentarer
Postat av: Anna

Förstår dig. Ett steg i taget bara. SKynda inte fram något. Du ska se att allt ordnar sig, jag har lite erfarenhet av att inte lita på killar heller. De ordnar sig!KRAM

2012-04-07 @ 21:02:52
URL: http://overenskommelsen.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0