Jag måste bara acceptera,att en del grejer är tråkiga. Men man måste tyvär göra och lära sig tråkiga grejer. Det vet jag ju om,även fast jag får mina utbrott. Men efter allting,så blir jag ändå lugn till slut. Och kan ångra det jag gjort. Vilket kan vara både bra och dåligt.

I slutändan så kommer ju allting bli bra,om man bara kämpar. Man måste iallafall våga tro på att allting blir bra.
Jag längtar till den dagen,då jag kan känna mig bra,då jag kan känna att jag klarat av skolan,och ja.. allt vad det kan vara. Och jag hoppas så jävla mycket att jag kommer in på den linje jag sökt i första hand. Jag börjar känna mer och mer,att jag måste komma in, annars har jag fan ingen lust med skolan längre. Känns det som. Jag tror att jag för en gångs skull skulle gilla min klass. Lixom,då är det en hög med brudar, som gillar att göra samma sak.. Och skolan skulle lixom vara kul. Jag vill ha kul för en gångs skull. Jag hoppas att allt mitt slitande nu i skolan,kommer att ge resultat.. Fast ibland undrar jag,sliter jag så mycket som jag hade kunnat? Jag försöker iallafall slita så mycket jag kan och orkar. Men kraften måste också räcka till att leva mitt liv. Att göra saker som jag vill,och kanske måste utöver skolan.

Imorgon tänker jag iallafall fara och gymma,vettefan när jag var där sist.. Skolan har ju tagit över så mycket nu. Jag hinner inte med. Men får jag inte göra de saker jag vill,blir jag förbannad och då klarar jag inte heller skolan.

Jag vet egentligen inte vad detta blev för inlägg. Började bara skriva något.. Och ja..