Shiet, vad söta läsare jag har alltså. Ni försöker verkligen stötta mig, osv. 

Som sagt, jag och killen jag var tsm med i 13 månader "+ 1år", är det slut med! Det kom som en chock för mig, även fast jag kände på mig att någonting inte var rätt. Men att den jag litade på till 110% dessutom skulle ljuga för mig,det trodde jag inte. Och det är det som jag tycker är hemskt. Efter 2 år av kärlek, ljuger man väl inte?! Och att man vill göra slut, för att man kommit på över EN dag att känslorna börjar försvinna. Inte vill man försöka se om känslorna kommer tillbaka, inte vill man snacka igenom det, inte vill man ta "uppehåll", ingenting är man positiv till! Då är det klart att jag blir fundersam. Kanske är det någon annan som tagit min plats? Men då tycker jag att du ska vara mogen nog, att berätta det för mig. Men  när du har suttit och ljugit för mig, så tror jag nästan inte att jag blir förvånad ifall du inte berättar ifall det är någon annan som tagit över!

Jag vet att jag kommer klara detta. Det går väl över med tiden. Första natten, så sjönk jag rejält. Jag kunde ha varit utan hår, och allt möjligt nu. Men jag vet att jag är stark, jag ska inte låta någonting få trycka ner mig. Jag brukar säga att "har jag mig själv,så klarar jag allt", för jag är rädd bra på att stötta mig själv. Jag trodde faktiskt att detta skulle vara värre. Men jag skrattar och är glad ändå. Det är bara det dära med maten. Ordet mat är jobbigt, ordet mat får mig att få ångest. Min kropp vill inte ha mat, mat är gift för mig. Det känns som jag ska spy de flesta gånger då jag äter. Flytande grejer går bra, och det är det jag försöker anpassa mig efter!

Iallfall så vet jag att detta är bara att acceptera, älskar han inte mig, och är han verkligen bestämd att efter att kommit på en dag att känslorna börjar ta slut,så vill han lämna mig? Men fine, då är det väl hans val. Men då är det inte mitt problem om han ångrar sig. För nu har jag gjort mitt,jag har sakt att jag kan hjälpa han, jag har försökt få han att förstå att jag tänker inte komma tillbaka när det är försent. Jag har försökt ge han en chans. Jag har försökt förklara att det kanske är någonting tillfälligt. För känslor kan inte bara försvinna på en dag. Då tror jag minsann att det är tillfälligt. 

Jag vill bara säga Tack till alla fina människor där ute, som kommenterat fina grejer. JAg hoppas att ni fortsätter göra det, ni är guldvärda!