jag klarar inte,.
nu måste jag låtsas som att allt är okey,igen..
jag orkar inte låtsas som att allt är bra,
när det inte är det.
en enda mening kan skada.
nu har jag "tappat" hoppet..
jag som hade kommit ur detta,
jag som verkligen klarade att ha förhållande,
jag som verkligen klarade vardagen.
jag som verkligen klarade en hel del trots allt.
men nu kommer minnena tillbax, de förflutna.
som inte längre är,men som ändå ligger där och trycker..
för det har hänt,och går inte att ändra på.
men jag lärde mig att dåtid är dåtid,och ingenting att haka upp sig på.
men det skadar verkligen min nutid,det gör det.
jag klarar det inte.
och jag klarar inte era ord.
jag klarar ingenting.
egentligen.
för jag kämpar mig igenom varje sekund,
jag är trött på folks ord,
jag är trött på att vara den enda som vet.
men det är bara jag som behöver veta.
ingen förstår.
jag låter som ett jävla litet emo.
men jajajaja..
denna text kommer nog vara borta från bloggen snart.
behöver bara skriva.
utan att avslöja för mycket.
jag är less på att inte kunna leva normalt.
jag klarade ju av allt.
och nu är inte mina tankar desamma..
jag ska kämpa.
det är det bästa.
men jag är less på att kämpa.
jag vill bara att allt ska vara normalt.
ska jag behöva kämpa så jävla otroligt för att leva normalt.
JAG ÄR FÖRSTÖRD
men vem förstår..
ingen förstår hur jävla svårt det var/är.
det sätter spår ..
och sår,som aldrig någonsin kommer att läka.
ingen förstår förrän dem är med om det..
men ingen förtjänar att vara med om det helvetet..
jag duger inte,
jag hör ju det.
på orden,
jag är fan inte dum
jag fattar
jag är ingenting att ha.
fyfan.
du är sjuk,sjjuksjuksjuskjsukjdkafjlksdf
å jag får psyk på dig.
så jävla patetisk,
så jävla desperat
så jävla sjuk.
så jävla sjuka.
jag orkar inte.
gräv ner mig.
långt ner under jorden.
jag hör inte hemma här uppe.
FAN
Kommentarer
Trackback
