Jag trodde att du var äkta. Jag gjorde verkligen det, du var den ända jag någonsin har litat på.  Men nu är allt sådant bortblåst. Jag skriver det här,och det är nog det sista jag gör. Jag är inte ledsen,jag är besviken! Jag litade på det du sa, men du ljög. Du ljög för att det skulle låta bra. Det här har verkligen fått mig att fatta,man kan inte lita på människor! Visst,så förstod jag väl att det skulle ta slut. Det hade jag ju sagt,men du fick mig att tro att det kanske inte skulle det. Du övertalade mig. Du övertalade mig om att ens orka ett förhållande.
"sitter i bussen,ser ett par.. dom ser så kära ut.." Jag tänker,kanske var vi sådär söta en gång,kanske var vi sådär söta och kärleksfulla mot varandra en gång i tiden? Jag tänker.. Jag vet vilka dem är,jag känner till dom,dom har hållt ihop länge. Dom är starka,och dom orkar tillsammans. Det är inte lätt för någon. Men dom orkar! Jag orkar inte tänka mera nu,jag glömmer det dära.."

Du byggde upp någonting,något som någon annan aldrig någonsin hade lyckats med. Du gjorde ju så att jag litade på dig,du gjorde ju så att jag var trygg. Men äeh,allting rasade!

Jag började tro att vi kunde vara kompisar,att det kanske skulle gå.. Men jag har ångrat mig nu,allting som har med dig att göra har ju rasat!

Men jag har insett att det är inte värt allt besvär längre, jag går vidare,och det gör jag med glädje! Ha så kul med dina jävla "prövningar&chansningar" här i livet! Jag ska inte bry mig,det leder väl ingen vart ändå, det ända jag får tillbaka är ett surt humör!

Och kom inte och säg "Lycka till,du kommer inte att glömma mig"... Hahaha, bara skrattretande. Vill jag verkligen glömma någon,så vill jag det!