spräng mig,jag vill slippa detta.

Huvudet värker.
Tankarna snurrar.
Jag är rädd.
Jag vill kunna göra allt bra hela tiden.
Men skiten som redan ligger där och snurrar tar över.
Jag klarar inte vardagen.
Det finns en sak,en sak som jag tänker på ständigt.
En sak som dyker upp vart jag än är,vad jag än gör.
Det ända som jag kan tänka på.
Jag är rädd.
För allt.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0